Tarotkortlekar – en snabb introduktion
Tarot kan vara en fascinerande del av historien, och på senare tid har den blivit alltmer populär som ett sätt att både söka och förstå mening. Tarot har sitt ursprung i Italien och spreds långt senare över stora delar av Europa, från mitten av 1500-talet till slutet av 1800-talet. Tarot har funnits längre än vad de flesta människor ger den kredit för, men den har också först på senare år fått västvärldens uppmärksamhet och beskydd. Tarot kan vara en både rolig och fascinerande del av livet, och många konstnärer har kombinerat tarots bildspråk med personliga konstnärliga uttryck för att skapa verkligt minnesvärda konstverk.
Tarot kan vara ett användbart verktyg för att hjälpa individer att lära sig om sitt personliga förflutna, nutid och framtid, och den kan också användas som ett divineringsverktyg för att komma fram till meningsfulla svar på frågor. Tarot ger inte direkta svar på de frågor som ställs, utan hjälper istället personen att ställa dessa frågor och använder de bilder, symboler och bilder som finns i korten för de divinatoriska betydelserna. Tarotspel innehåller vanligtvis femtiotvå kort, medan den grundläggande layouten vanligtvis består av följande: fem kort (cestrus), tre kort (thaighlum), två kort (oavgjorda), ett kort (quartier) och ett kort (ceris). Det finns andra layouter som används av olika tarotkortläsare som Tarotguiderna och dessa ytterligare layouter kan ibland användas för att tolka specifika frågor eller situationer.
Den vanligaste tarotkortleken som väljs är ” Rider Waite-kortleken” som utformades av den brittiske ockultisten och författaren John Waite. Decket har använts flitigt under de senaste århundradena som en källa till vägledning och psykiska läsningar, och har nu moderniserats för att innehålla layouter i en mer modern stil. Den vanligaste tarotvarianten är ”court de g Belin”, som tros gå tillbaka till 1400-talet och som tros ha sitt ursprung i det traditionella hovet för kungen av Skottland. Kortleken innehåller femtioen kort, och dessa är fördelade på fyra färglekar, där varje färg innehåller fyra kort: Svärd, stavar, pentakler och koppar.
Tarotkort – ett fenomen med en oförglömlig historia
Tarotkort har sitt ursprung i Italien under 1400-talet, där spelkortens (tc) popularitet nådde sin höjdpunkt under renässansen. Tarot var i huvudsak en samling spelkort som användes i olika delar av Europa under senmedeltiden och renässansen för att spela spel som fransk tarot, italiensk tarot och tysk tarot, varav många fortsätter att spelas än idag. Det mest kända av dessa är det spanska tarot, som ofta anses vara det första riktiga tarotkortspelet. Från denna källa spreds tarot över Europa och gav upphov till sin egen unika stil, struktur och terminologi. Spelkorten förblev mestadels desamma, men nya tillägg och anpassningar såg snart till att dessa spel inte längre var begränsade till vissa regioner eller kulturer.
- I Nordamerika översattes tarotkorten till engelska och blev föregångare till de tarotlekar som är populära än i dag. Däckens popularitet spred sig över hela Amerika och i början av 1900-talet blev de ett val för yrkesverksamma inom spiritualistiska och New Age-samhällen, som tenderade att söka sig till nya vägar och tekniker för att få upplysning.
- Spådomarna gav dem möjlighet att fördjupa sig djupt i sitt inre och söka efter svar på sina frågor. Ur detta perspektiv blev tarotkorten ett kraftfullt och effektivt sätt att söka insikt och svar på livets brännande frågor.
- Tarotkort, i både deras traditionella och moderna former, anses vara ett utmärkt meditationsmedel och ett utmärkt sätt att komma i kontakt med sitt inre. Detta har lett till att de används av astrologer, rådgivare, psykologer, andliga lärare och andra inom området psykisk medicin. Tarotkortläsningar bygger på studier av tidigare mystiska traditioner.
- De ses som en portal genom vilken vi kan se en klarare och mer objektiv syn på den fysiska och psykologiska världen och dess relationer till vår egen värld. Tarotkort anses vara ett mycket effektivt verktyg för att utforska sitt eget psyke, få en djupare förståelse för förhållandet mellan den fysiska och andliga världen och upptäcka mönster för framtida handlingar.
Den traditionella tarotkortsläsningen sker vanligtvis i hemmet, men Carl Jung ansåg att den sanna vägen till förståelse ligger utanför hemmets fyra väggar. Detta ledde till att Jung genomförde sin egen personliga spådomsprocess, som han kallade ”The Great Divination Process” eller ”The Study of Super-Natural Energy”. Några av de kort som valts ut för denna process har namn som Eclipse, Crucifix, Pyramid, The High Priestess, Savior, Statue, Triumph, Fortune, Twilight och Union. Baserat på de färger som förknippas med varje kort och den position i vilken de dras skapas en unik bild. De bilder som genereras från tarotkortleken blir då grunden för tolkningen.
I Carl Jungs system av divinatoriska betydelser har varje kort en speciell och individuell betydelse. Detta har lett till slutsatsen att det inte finns någon fast betydelse. Tarotkorten kan användas som en uttrycksmetod, vilket ger oss möjlighet att förmedla kraftfulla och personliga budskap till andra. Denna praxis har förts vidare genom tiderna av invigda i många religioner och kulturer, inklusive den katolska kyrkan. Nu kan den utforskas av alla som väljer att utforska tarotkortens mystiska värld.
De flesta tarotkort innehåller bilder som representerar det förflutna, nuet och framtiden. Men det populäraste och mest använda formatet är ”card-in-a-deck”-formatet, som innehåller ens mest använda kortlekar. Tarotkorten har alltså blivit ett världsomspännande fenomen som överskrider kultur och religion. I dag finns det en mängd olika versioner av tarot i böcker, på CD-skivor och på DVD. Tarotkorten har alltså blivit en rik källa till underhållning.